Ikväll ska jag till Star Pr's event "Star Bar" med Nina, ska bli mysigt. Imorgonkväll ska jag förbereda inför fredagens ELLE-gala. Ska även på pressfrukosten klockan nio på morgonen och förhoppningsvis blir det intervjuer med några intressanta pristagare. På kvällen är det först ELLE-gala och därefter ska jag fira Fredrika på PURE. På lördagen ska jag hjälpa till på Finest VIP-eventet på Café Opera och på söndag kommer delar ur familjen över till mina hoods för mat på kolgrillen down the corner.

Där har ni veckans resterande plan!

Och glöm inte att tävlingen avslutas imorgon.

Femtio kronor. Detta innebär en mascara på REA:n. Fem öl. Ett halvt inträde på krogen. Garderobskostnaden på Village. Fem cheeseburgare på McDonalds. Ett halvt basplagg på H&M. Lägg på en tjugo-trettio kronor så får du en lunch (gäller inte Östermalm). Behöver du dessa 50 kronor just nu - eller är det kanske viktigare att rädda liv? Väljer du att vara en snål jävel som bara tänker på sig själv - eller tänker du på de barn som precis förlorat sin framtid?

Smsa LIV till 72 990! Då bidrar du med 50 kronor till Läkare Utan Gränser.

Det fungerar med kontantkort också,
för jag skänkte precis 50 kronor och har Comviq.

Intervju med mig själv.

Hur ställer jag mig till situationen i Iran?
- Jag anser den vara oroväckande på grund av antalet skadade och döda - men samtidigt känns det som att Iranierna kanske äntligen får sin revansch.

Vad anser jag om att folk "helt plötsligt bryr sig"?
- Jag tycker det är bra. Att folk bryr sig alltså. Det är aldrig försent att börja bry sig. Många har inte haft någon större bild av hur Iran styrs - fram tills nu. Det är aldrig försent att ändra en bild eller få mer information. Många har helt enkelt varit lyckligt ovetande om situationen i Iran. Media behöver alla uppgifter de kan få och genom att gå med i Facebook-grupper, spana runt på Twitter etcetera så kan de få den information de behöver. Ni kanske inte tänker på det - men många människor i Sverige har vänner och familj i Iran - och de är i behov om information nu. Många källor till media är redan försvunna eller okontaktbara. Regimen är snabba på att plocka de som informerat internationella medier.

Hur kan jag hjälpa folket?
- Jag hörde något på nyheterna om att folket i Iran behöver proxyservers eftersom att Irans myndigheter är på väg att stänga ner nätet. De har redan blockerat Twitter i större delar av landet, om jag förstått det hela rätt, men folk twittrar via sina mobiltelefoner. Detta innebär dock stora risker. Det du kan göra är att hålla ett öga och själv informera media om information du hittar. Så slipper detta gå via källors släktingar etcetera. Det finns inga risker med detta eftersom att vi har tryckfrihet i Sverige.

Varför får internationella medier inte rapportera från Iran?
- Iranskt media styrs av regimen. Just nu pågår en konstant propaganda, som dock alltid, och lögnerna är inte få. Det ljugs och det hymlas. Källor på sjukhus berättar om ett tjugotal skadade medan nyheterna rapporterar att hela befolkningen är i välbehåll förutom en självmordsbombare. Ja, ni ser. De har även börjat sända diverse sportreportage och filmer - allt för att folk skall sluta slåss mot polisen och stanna hemma istället. Folket i Iran får inte heller veta vad internationella medier skriver, detta att understryka.

Hur kan jag själv följa situationen?
- Iranelection twittrar på bra. Likaså tråden Neda.

Vad händer här näst?
- Irans myndigheter har förmodligen bara en stor rädsla: Att världen skall gå emot dem. Så gör det på de sätt som du kan. Tillexempel via att sprida information, hålla dig uppdaterad, delta i demonstrationer, etc.

Kom ihåg: Folk vill inte fly från Iran, de vill skapa ett bättre land.

"Jag vet vem som mördade min son, säger hon. Jag ser honom varje dag när jag passerar hans arbetsplats. Jag kämpar med mig själv för att inte ge efter för min vilja att döda honom. Den finns ständigt närvarande inom mig. Här, hela tiden. [...] Det skulle vara så skönt om han också miste livet, fortsätter hon. Jag är inte mer än en mor. En mor älskar sitt barn över allt annat" - utdrag ur "Colombia. Möten med landet, folket och konfliken", sida 91. Denna bok läste jag precis ut. Och jag påmindes om att jag är utbildad inom ämnet. Det kanske är dags att jag börjar "skola" mina läsare också. Det finns så mycket mer i livet än bara ens eget välbefinnande - det finns andras välbefinnande också. Ett ord som knappt existerar i Colombia eller dess historia.

Tänk er in i denna situation nu: Du börjar på gymnasiet. I detta fall i Colombia där du är uppväxt. Du och 29 av dina vänner går ut gymnasiet, av de 200 ungdomar som började studera. Av alla dessa människor – så är det bara du som börjar på universitetet. Många var tvungna att avsluta sin utbildning. I vissa fall på grund av flykt från sitt hem. I vissa fall på grund av fattigdom. En del ansluter sig till paramilitärerna (AUC, samarbetar med militären mot vänstergerillorna FARC och ELN. De gör ofta militärernas ”smutsjobb” och står för de flesta morden) eller gerillan (kämpar mot staten, många ansluter sig till gerillan för att de betalar bra och slåss i stora trupper, vilket innebär att många förmodligen överlever längre hos gerillan än som vanlig civilperson.) De erbjuder lån av pengar, när ingen återbetalning kan ske – så är du fast. Om du vägrar att göra värnplikten i Colombia är det inte bara en vägran – det kan bli din död. Förföljelsen mot de som vägrar har ökat och utan värnpliktskortet kan du inte komma in på Universitetet, du kan inte ta lån och din arbetsgivare kommer att kräva detta kort av dig. Många av de andra som inte blir utbildade i Colombia är flyktingar som varit tvungen att fly från sina byar. När de väl hittar en ny plats att leva på är de ”för gamla” för skolan – och får inte fortsätta sin grundskoleutbildning.

I Colombia pågår krig. Det finns fyra miljoner internflyktningar i detta land. Sen Álvaro Uribe kom till makten har visserligen morden minskat - men hör vi någonting om det pågående kriget i media? Har vi någonsin gjort det? Knappt. Jag ser på nyheterna varje morgon. Klockan 07.00. Och jag hör då inte ett ord om hur många kvinnor, män och barn som varje dag mördas, försvinner eller kidnappas på öppen gata i Colombia. Gerillorna och paramilitären regerar i ett land där ”lagar” bara är ett ord och mänskliga rättigheter är innehar en ickeexistens. 2002 blev Ingrid Betancourt bortförd när hon stod som kandidat för de gröna i det Colombianska presidentvalet. FARC-gerillan fick sin chans och än i dag är hon spårlöst försvunnen. Ingrid är bara ett exempel på politiskt aktiva som idag är försvunna.

Visste ni att varje gång vi köper bananer från Chiquita så stödjer vi en forna massaker. 1928 hette företaget United Fruit och låg bakom en massaker då minst 47 arbetande miste livet på grund av sitt strejkande. De mejades ned. United Fruit körde en "rebrand" och byggde om märket. Att några pengar betalats till AUC (se ovan) förnekas inte, men de vill inte heller förklara sig - "Vi var tvugna" säger Chiquita. Idag står Chiquita i mångmiljonskuld till USA efter att ha varit skyldiga till minst 173 mord. De betalar alltså hellre en skuld på cirka 175 miljoner svenska kronor än står för sitt ord. De ger inte heller några intervjuer eller vill säga sitt i media. Däremot är de mycket bra på att kontakta de som skriver om just detta. AUC har mördat minst 10 000 människor senaste 10 åren, många av fallen har med Chiquita att göra. De hyrde alltså in terrorister (AUC är terrorister enligt USA's lista över terrorister) för att bevaka odlingarna. Återigen: "Vi var tvugna", säger Chiquita. Ja, vad säger ni? Allt för bananerna? Klyftigt.

 

Denna text är förmodligen bara ett utdrag ur allt jag vill säga Er.
Men nu till saken. Hur hjälper man människorna i Colombia?
Här finns några tips.

---

Fotnot: 2007 utbildade jag mig till Zenit-ambassadör.